Mediumskap – hur forskar man?
Kan ett medium förmedla korrekt information om en avliden person utan att få några ledtrådar? Det är en av de frågor som forskare försöker undersöka med kontrollerade experiment.
Inom mediumskapsforskning används bland annat dubbelblindade och trippelblindade protokoll för att minimera risken att information överförs till mediet, medvetet eller omedvetet. Vid dubbelblindning saknar både mediet och den person som genomför testet viss information som skulle kunna påverka resultatet. Vid trippelblindning (triple-blind protocol) införs ytterligare en nivå av blindning, exempelvis genom att den anhöriga får bedöma olika läsningar utan att veta vilken som är avsedd för den egna avlidna närstående.
Blindningen är viktig för att motverka så kallad cold reading, där ett medium kan använda ledtrådar från den anhörigas ord eller reaktioner. Genom att begränsa kontakten och kontrollera informationsflödet kan forskarna bättre undersöka om korrekta uppgifter lämnas utan vanlig informationsöverföring.
Inom mediumskapsforskningen har studier med trippelblindade protokoll publicerats i vetenskapliga tidskrifter efter att ha genomgått peer review (sakkunniggranskning). Det innebär att oberoende sakkunniga forskare granskar studiernas metoder, analyser och slutsatser före publicering. Peer review betraktas som en viktig kvalitetsstämpel inom vetenskapen, eftersom granskningen bidrar till att upptäcka brister och stärka forskningens trovärdighet. Det är dock ingen garanti för att resultaten är korrekta.
Hur går ett experiment till?
I metodartikeln Contemporary Methods Used in Laboratory-Based Mediumship Research (Beischel, 2007) beskrivs hur forskare kan organisera sådana försök.
Ett medium får försöka beskriva en avliden person utan att känna till personens identitet. Kontakten med den anhöriga, som kallas sitter, sker inte direkt. I stället används en mellanhand som inte känner till relevanta detaljer om den avlidne.
Protokollet omfattar flera nivåer av blindning:
- Mediet saknar information om personen som ska beskrivas.
- Mellanhanden känner inte till personens identitet eller livshistoria.
- Den anhöriga som bedömer utsagorna får jämföra en avsedd läsning med en kontrolläsning utan att veta vilken som är vilken.
I vissa experiment gäller läsningarna avlidna personer av samma kön, så att könet inte avslöjar vilken läsning som hör till vem. Den anhöriga bedömer sedan hur väl beskrivningarna stämmer. Jämförelsen visar om uppgifterna passar bättre för rätt person än för någon annan. Resultaten kan jämföras statistiskt med vad som förväntas av slumpen.
Vad har studierna visat?
I Beischel och Schwartz studie från 2007 undersöktes om medier kunde lämna korrekta uppgifter om avlidna personer utan att få information från de anhöriga. Åtta medier deltog i experimentet. De anhöriga fick sedan jämföra två anonymiserade läsningar: en som var avsedd för deras avlidna närstående och en kontrolläsning som gällde en annan person. Resultaten visade att de anhöriga i genomsnitt gav högre betyg åt den avsedda läsningen än åt kontrolläsningen. Skillnaden var statistiskt signifikant, vilket innebär att den var svår att förklara med enbart slumpen.
En studie som publicerades 2021 använde också ett trippelblindat protokoll. Nio medier genomförde sammanlagt 38 läsningar. När de anhöriga jämförde läsningarna identifierade de den avsedda läsningen i 65,8 procent av fallen, jämfört med 50 procent som förväntas vid slumpmässiga val mellan två alternativ. Forskarna fann dessutom att de avsedda läsningarna i genomsnitt innehöll 29,5 procent mer korrekt information än kontrolläsningarna. Resultaten pekade alltså på skillnader både i de anhörigas helhetsbedömningar och i bedömningen av enskilda uppgifter.
I en studie som publicerades 2022 undersöktes 100 läsningar från 28 medier, även denna gång med trippelblindning. De anhöriga identifierade rätt läsning i 65 procent av fallen. De avsedda läsningarna fick också högre helhetsbetyg än kontrolläsningarna. Forskarna jämförde dessutom förhållandet mellan korrekta och felaktiga uppgifter och fann en statistiskt signifikant skillnad till fördel för de avsedda läsningarna. Resultaten låg därmed i linje med tidigare positiva fynd.
En metaanalys som publicerades 2020 sammanställde resultaten från 18 experiment redovisade i 14 vetenskapliga artiklar. En metaanalys innebär att forskare väger samman resultat från flera studier för att undersöka om det finns ett övergripande mönster. Forskarna fann en samlad positiv effekt som låg statistiskt över slumpnivån. De rapporterade också att resultaten klarade två tester för möjlig publikationsbias, det vill säga risken att studier med positiva resultat publiceras oftare än studier utan sådana resultat.
Sammantaget visar dessa undersökningar att vissa kontrollerade experiment har rapporterat positiva resultat, även när forskarna har försökt begränsa möjligheterna till ledtrådar och vanlig informationsöverföring. Resultaten väcker frågor om hur medierna har fått tillgång till informationen, men de fastställer inte att den kommer från avlidna personer. För att bedöma forskningens samlade tillförlitlighet behövs fortsatt metodgranskning och oberoende upprepningar.